Grafik1

Sélectionnez votre langue

 

Franz Stock (svenska)

Franz Stock - Ängeln i Helvetet

Franz Stock"Tre grovt tillverkade träkistor till transport av liken, fem murknade träpålar ihåliga efter avrättningskommandons kulor, knappt läsbara budskap inristade i den bleknade blåa väggen, det är den beklämmande synen som möter besökaren i "Kapelle der zum Tode Verurteilten" (De dödsdömdas kapell) på Mont Valérien i västra Paris. Inte långt därifrån påminner en bronstavla i fästningsanläggningens mur om den tyska ockupationsmaktens avrättning av tusentals fransmän och utlänningar; motståndsmän och motståndskvinnor, gisslantagna, judar... Där på Mont Valérien i Paris har den tyske prästen Franz Stock uträttat ett livsverk, som man svårligen glömmer.

Franz Stock föddes i Neheim-Hüsten. Läsning om Franciskus av Assisi gjorde ett djupt och bestående intryck på honom redan i unga år, och särskilt kom orden om "Fred som himlens gåva - förmåga till konfliktlösning, medlidande och icke-våld och en allomfattande syskonkärlek" att prägla hela hans liv. Fred inte som en vision utan som daglig ansträngning och dagligt medkännande.

Vid 1:a världskrigets slut var Franz Stock 16 år. Han blev mycket snart efter krigsslutet engagerad i freds- och samförståndsfrågor mellan Tyskland och Frankrike. År 1926 tog han studentexamen och deltog under sommaren som den förste tysken i en fransk internationell fredsträff i Bierville under mottot: Fred genom ungdomen. Här mötte han Joseph Folliet, som startade pilgrimsrörelsen ”Les Compagnons de Saint-François” och som kom att betyda oerhört mycket för honom.

Efter ett par års teologiska studier i Tyskland begav Stock sig till Paris för att fortsätta sina studier på Karmeliterseminariet. Detta att en tysk student studerade i Frankrike, det hade man aldrig någonsin hört talas om! Sedan medeltiden hade inte någon tysk tagit det steget! Han blev den förste tyske utbytesstudenten i modern tid.

Han prästvigdes år 1932 och han valde till sin vigning en bibelvers från 1.Pet.1:22:

"Ni som genom att lyda sanningen har renat era själar att hysa
uppriktig syskonkärlek, älska då varandra av hela ert hjärta.”

Efter en kort tid blev han själasörjare för den tyska kolonin i Paris. Arbetet för den tyska församlingen inkluderade även att vara själasörjare för brottslingar som hamnat i franska fängelser.

Så bröt 2:a världskriget ut. Det var ett fruktansvärt bakslag efter allt freds- och samförståndsarbete mellan tyskar och fransmän att återigen se de två ländernas unga män stå som fiender mot varandra.

Franz Stock fortsatte sitt fängelsearbete när kriget brutit ut. Paris var ockuperat, och därmed var fängelserna nu i Gestapos händer. Fängelserna fylldes med människor från den franska motståndsrörelsen, med judar och med vem som helst som råkat i onåd hos Gestapo. Stock tog då på sig uppgiften, att bli själasörjare även för dem, nu anställd av Gestapo. Dock vägrade han sätta på sig Naziuniformen, utan fortsatte att gå klädd i sin svarta kaftan. Mitt bland terror, betongmurar och galler blev nu "Abbé Stock" den enda som kunde agera länk mellan de fångna och deras anhöriga. Jesuitprästen Riquet, senare domprost vid Notre Dame i Paris beskriver honom så här: "När Franz Stock kom in i vår cell kom han inte som tysk eller fransk, utan som präst. Hans motstånd var inte av militär natur, utan han stod emot ett system som krossade människans värdighet. Franz Stock var djupt förankrad i övertygelsen att alla människor var Guds barn och varandras syskon."

-I början möttes han självklart av mycken misstänksamhet och misstro: Var han en Gestapospion i prästkläder? Men Stock lyckades vinna fångarnas tillit. För 11 000 fångar i tre fängelser var han den enda själasörjaren. Han blev en länk mellan dem och deras familjer. Varje kväll väntade anhöriga i mörkret utanför hans hus att få meddelande om sin fängslade familjemedlem. Om det var möjligt vidarebefordrade han varningar till motståndsrörelsens medlemmar, ett oerhört riskfyllt förehavande. Han var ständigt under uppsikt av Gestapos vakande öga och ett flertal gånger gjorde de razzior i hans bostad, dock utan att någonsin hitta något bevis mot honom. Hans syster bodde tillsammans med honom i Paris, tog emot anhöriga, tröstade, stöttade både dem och honom. Utan henne hade han inte kunnat genomföra sina uppgifter eller orkat arbeta vidare. Särskilt tog han sig an de dödsdömda, där han engagerade sig i varje enskild människa. När de dödsdömda terroriserades av Gestapo med besked om att deras fruar hade våldtagits och deras barn hängts, bad Frans Stock om att få läsa en bön med dem, vilket beviljades under bevakning. I ständig fruktan för att de tyska soldaterna en dag skulle förstå franska började han då mässa med vanliga böneord: Fader vår som är i himlen, det är inte sant att din fru har vittnat mot dig, helgat varde ditt namn, så bekymra dig därför inte mer om detta, tillkomme ditt rike, och dina barn mår bra… Edmond Michelet, senare fransk utrikes- och justitieminister beskriver i sin bok "Frihetsvägen" hur Franz Stock tillsammans med honom bad Ave Maria i fängelsecellen. Det fanns alltid en överhängande risk att de kringstående soldaterna skulle förstå att bönen var mer än en bön, men det avslöjades aldrig.

Franz Stock vakade alltid med varje dödsdömd genom hans sista natt. De kristna fick nattvarden och avlösning. Även judar kunde han hjälpa att rikta blicken på Abrahams Gud och han fanns också till för de icketroende och lindrade outsägliga lidanden. Varenda en följde han sedan med när det dagades, på lastbilsflaket och hela vägen till avrättningsplatsen, där han bevittnade varje fånges död. En gång lyckades det en av de dödsdömda att hoppa av lastbilsflaket på väg till avrättnings-platsen. Franz Stock var hårt ansatt av Gestapo för detta, men försvarade sig enkelt med att ”Själasorg är min uppgift, bevakning är er!”

En av de dödsdömda, d´Estienne d´Orves, tog avsked med följande ord: "I detta mitt dödsögonblick förklarar jag att jag inget hat känner mot det tyska folket. Jag offrar mitt liv för freden i världen, för den förföljda kyrkan i Tyskland, för min fru och mina fem barn och för mitt land. Leve Frankrike. Säg till alla tyskar att jag förlåter dem."

I sin dagbok har han lite sporadiskt nedtecknat 863 avrättningar. I verkligheten var det över 3000. Tre tusen människor vars lidande och dödsångest han delade, och vars avrättning han bevittnade.

År 1944 gjorde De Gaulle sitt intåg Paris, och tyskar inklusive Franz Stock togs som krigsfångar. Han tilldelades nummer US/PSIB/31G/820274. Tillsammans med 600 sårade tyska soldater som låg på Hospital la Pitié och inte kunde transporteras med till Tyskland fördes han till krigsfånglägret i Chartres, ett av de många krigsfångläger som upprättades på ett flertal ställen i Frankrike och i de allierade länderna.

roncalli 1Hans fall uppmärksammades av den franske Abbé Le Meur, som själv överlevt KZ-läger. Denne bad Franz Stock upprätta och leda ett teologiskt seminarium för tyska teologer som satt i krigsfångeläger. Därmed fick han en möjlighet att inleda en katolsk förnyelse i efterkrigstidens Tyskland. Franz Stock tog på sig uppgiften. "Gud i går - Gud i dag - och Gud i evighet. Fred, frihet och kärlek, det är vår Herre Jesu Kristi triumf."

Här samlades nu unga teologer. Många unga intellektuella fick tillstånd att överflyttas till detta läger som trots brist på läroböcker och allehanda undervisningsmaterial kom att fungera oerhört fint, tack vare stor entusiasm och bred uppslutning. Totalt 949 studenter undervisades, varav 160 tog examen.

I april 1947 vände sig Franz Stock till sina seminarister med följande ord: "Ett antal heliga med fast och fullständig vilja är nog för att rädda vår tid. Heliga, som fullt ut hänger sig sin uppgift och omsätter vår tids värden i dygd. Människor behövs som förmår vara ett exempel med sina egna liv, och leva i Guds vilja för utveckling av det humana. Heliga, som inte fruktar katastrofer och revolutioner, men som ger akt på alla tecken och håller utkik efter Herrens återkomst. Heliga, som kan förena kärlek till fädernelandet med kärlek till hela mänskligheten, över alla landgränser, nationer, raser och samhällsklasser. Det är försynen som talar till oss genom historien och uppmanar oss till helighet. Och vi måste lyssna för att kunna bringa bud till världen om frihet och fred, helighet och kärlek.” ”Taggtrådsseminarium” besöktes samma år av Kardinal Suhard och även Påven uppmärksammade Franz Stocks verk.

Sommaren 1947 avvecklades äntligen krigsfångelägren, och därmed också Frans Stocks livsverk. Hans robusta hälsa var nedbruten. Han hade sett och burit mer lidande än ett hjärta kan bära. Han kunde inte mer. Han hade gett sitt liv. Han dog oväntat 1948, blott 44 år gammal. Han dog helt ensam på ett sjukhus i Paris, han som trofast vakat med så många dödsdömda, han som kallades - Ärkeängeln i Helvetet.

-

Han var mycket känd för sitt arbete och för sina grundläggande tankar och principer. Han hann bli utnämnd till hedersdoktor. Just hans tankar om fred och samförstånd och ett enat Europa blev på ett mycket påtagligt sätt en av inspirationskällorna för EU-tanken. I hans hemstad Neheim finns i dag ett museum där hans liv och hans betydelse för fred i Europa skildras.

Fredstanken lever vidare även i Les Compagnons de Saint-François och i Kommitté Franz Stock som har till uppgift att sprida ut Franz Stocks idéer. Generositet, samförstånd, tolerans och glädjen att vara tillsammans över alla gränser var hans vision.

Kirsten Brunsgaard (Stockholm), Volker Leise


Franz Stock - a video portrait (18 min / english). This video will give the viewer an overview of both Franz Stock's life, as well as of his peace aiming actions.


Contact

Franz-Stock-Komitee für Deutschland e.V.

Association Française Les Amis de Franz Stock

 

Nous utilisons des cookies sur notre site web. Certains d’entre eux sont essentiels au fonctionnement du site et d’autres nous aident à améliorer ce site et l’expérience utilisateur (cookies traceurs). Vous pouvez décider vous-même si vous autorisez ou non ces cookies. Merci de noter que, si vous les rejetez, vous risquez de ne pas pouvoir utiliser l’ensemble des fonctionnalités du site.